Regn, regn och åter regn. En riktig skitdag. Idag skulle vi ha åkt ut och grävt graven till våran älskade Abby, för i morse ringde jag och beställde tid för avlivning, och i morgon är hennes sista dag. För på eftermiddagen ska hon få vila för gott. Så i morgon bitti måste vi åka ut på landet för att fixa med hennes viloplats. Hon ska få vila i äppelträgården brevid Arina och Sudden och få se ut över vidderna. Det är ett fint ställe, men allt jag känner nu är en djup förtvivlan och en tryckande ångest.

Jag har tagit semester nu och det känns skönt att åtminstone få vara hemma i 3 veckor, för det lär behövas. Allt jag vill ha nu är lugn och ro och få lära känna Nari mer. Hon är en helt underbar hund, så tillgiven och snäll, så försynt och kelsjuk. Ja bättre tjej kunde vi nog inte ha fått.

Ska väl ställa ut henne någon gång framöver och se om hon tycker det är kul. Hon är ju redan utställd och fick bra omdömme, och om hon verkligen tycker det är kul så ska vi fortsätta med det. Annars kanske det finns något annat som lilltjejen tycker är kul som spår, sök eller agility. Men det får framtiden utvisa.

I kväll har jag huvudvärk och känner mig verkligen trött. Har inte sovit många timmar i natt. Får väl hoppas jag får lite mer sömn nu i natt. Håll nu tummarna kära läsare, att det blir uppbehåll i morgon så att vi kan få begrava våran lilla tös utan spöregn.

Herregud! Det är ju evigheter sen jag skrev någonting här i dagboken. Nädå jag har inte trillat av pinn ännu. Men det har varit en jobbig tid, med flytt och en hund som varit och är mycket sjuk.

I morgon ska jag ringa veterinären igen för att beställa tid till avlivning utav våran underbara tös Abby. Ja vad säger man, det känns fördjävligt just nu. Sorgen är total!!! Jag älskar den där säregna lilla tösen så otroligt mycket. Mitt hjärta kommer att brista tusen och åter tusen gånger om.

Jag minns allt för väl hur det känndes att ta bort en bit av mitt hjärta både när våran älskade iller sudden och våran älskade hund Arina var tvungna att somna in för gott.

Men mitt i all sorg och förtvivlan så har lilla Nari kommit in i vårat liv och hon är verkligen ett litet ljus i en mörk tid som denna. Hon ger oss hopp och glädje och jag tror vi kommer få många fina stunder med denna lilla krabat.

Skriver mer om detta lite senare, för nu är klockan sent slagen och sängen väntar ganska snart. Är helt slut både fysiskt och psykiskt. Så god natt på er kära läsare